Dream Theater – progressivt och proffsigt

Genren progressiv metal har många stjärnor, men en av de mest framstående för hårdrocksfansen är Dream Theater. Det här amerikanska bandet är högt respekterat av många som själva sysslar med musik, helt enkelt med anledning av den stora proffsigheten som det här gänget bjuder på.

Dream Theater bildades mot slutet av 1980-talet i en tid där genren behövde något annat än de traditionella hårdrocksband som fanns i massor. Bandet fick snabbt en stor skara fans redan vid första skivsläppet “When dream and day unite”, som uppvisade en sällsynt instrumental skicklighet i kombination med ett melodiskt sound. Kombinationen gjorde att även “vanliga” hårdrockare gillade musiken; den var trots sin komplexitet tillräckligt lättlyssnad för att locka både skivköpare och konsertbesökare. Dream Theater engagerades alltmer och skulle säkerligen behövt smidigheten med ett företagsabonnemang – motsvarande Telness – för att på ett bra sätt kunna hantera alla förfrågningar.

Den stora succén var ett faktum när skiva nr 2, “Images and words” släpptes 1992. Här hade soundet utvecklats ytterligare men framför allt var låtarna mycket starkare. Bandet hade bland annat en hit med låten “Pull me under”, som fick många timmars speltid på kanalen MTV. Balladen “Another day” var ytterligare en populär låt från samma skiva. En av mästarna i bandet är gitarristen John Petrucci, som är en riktig mästare både på intressanta harmonier och blixtrande solospel. Bandet är fortfarande aktivt och fortsätter imponera.